Dokumentation -97

 

Den 3 maj samlades ett 20-tal personer för att bli guidade i forntiden av Tony Björk. Han hade valt området runt Sönnarslövssjön och Klockareskogen. Detta område var enligt honom, och som vi själva senare kunde bekräfta, särskilt rikt på orörda gravar, odlingsrösen, odlingsterasser och skålgropar. Gravarna hade nog många av oss sett förut, men alla dessa små rösen och långa terasser som man som okunnig trott var naturliga upphöjningar, var fantastiska att se. Att tänka på att man gick på mark som bebotts och odlats på för kanske mer än 3000 år sedan, och som var så väl bevarad, var en mycket påtaglig och hisnande känsla.

Vi diskuterade hur vi skulle fortsätta cirkeln och kom fram till att alla var intresserade av område 338* och 339*, det som kallas för Tubbe rör*. Ingvar Hansson som känner till området från sin barndom var villig att visa och berätta om sina upplevelser av området. Det blev bestämt att nästa träff skulle vara de 7 juni.
Att deltagarantalet sviktade lördagen den 7 juni berodde nog mer på att det var dagen efter skolavslutningen och mindre på ointresse. Vi som var där fick i alla fall höra Ingvar Hansson berätta om hur området hade sett ut som han mindes det som barn. En stor hög, höjd ca 1,5 m och sluttande kanter på ca 3-4 m, högst upp fanns ett ca 1,5 m runt hål, vari det växte en stor ask.
Runt om denna grav fanns mindre stensättningar i kvadrater ca 2x2 m och ungefär 30 till antalet. Av detta fanns inte mycket kvar, Stenen i den höga graven hade antagligen använts vid vägbyggen under 50- och 60-talet.
Vi beslöt att återkomma till detta område i aug/sept efter sommaruppehållet.

I augusti var vi på studiebesök på Länsmuseet och Tony Björk visade oss var och hur man hittar i datorn, i registren och kartorna som finns högst upp i museets lokaler. Här kan man också hitta Riksantikvarieämbetets inventeringar, (den senaste gjorda över Ö.Sönnarslöv 1992 av Stefan Wrang).

I september fortsatte vi att utforska området Tubbe rör. Vi gick runt och försökte räkna antalet rösen och "fyrkanter". Det var väldigt svårt eftersom en skogsmaskin vid en gallring för ett antal år sedan kört och "plöjt" runt ibland stenarna.
Det vi kom fram till var att i västra kanten av orådet, längs med granskogen, fanns ett 10-tal odlingsrösen.
Om man utgår från själva Tubbes hög* så hittade vi ca 20-30 meter i nordlig riktning två eller tre stensättningar i form av kvadrater eller också kunde det vara en stor rektangel formad ( svårt att se eftersom den var skadad av skogsmaskiner).
I boken "På arkeologins bakgård" skriver Anne Carlie : "Stensättningen har i motsats till röset en plan eller endast flackt välvd profil. Anläggningen kan ha stenfyllning eller en till större delen övertorvad fyllning. Stensättningens form är ofta rund, men kan också vara kvadratisk, rektangulär, oval eller oregelbunden. Den kan också endast utgöras av en kantkedja eller på annat sätt markerad kant och vara ofylld".
Ost och nordost om Tubbes hög hittade vi ett flertal rösen som kunde betecknas som gravar 2x2 meter och en del som kunde betecknas som odlingsrösen.

Enligt vad Stefan Wrang skriver i "Minnen och sammanhang" så är "gravgrupper med kombinationer av rösen och stensättningar troligen särskilt goda tecken för att längre tiders lokala territoriella uppskattning och bebyggelse."
Så man kan antaga att Tubbe rör har varit just en sådan plats.

I sydöstlig riktning nära granskogskanten hittade vi en sten med en skålgrop* och ett mindre hål (nyfynd, inte tidigare registrerad).
Ingvar Hansson kände igen denna typ av fynd, eftersom han själv har en likadan sten hemma i sin trädgård.
Det är alltså en mindre sten med en skålgrop plus ett fingerstort hål ovanför. Vid ett tillfälle visade vi våra fynd för Tony Björk och han bekräftade att det var en skålgrop men han hade inga svar på varför det såg ut på det här speciella sättet.

Vid vår träff i oktober valde vi att titta närmare på ett annat fornminnesrikt område, nämligen åsen mellan Ekdalas gård och Högeväg. Vi hittade både odlingsrösen, större gravar och högar. Vi tittade också på ett stort stenblock som ligger ungefär på mitten av åsen med utsikt över ängen. Där fanns ett stort antal skålgropar. Ett nyfynd gjordes också i hörnet mot Ekdalas äng och Lärkskogen upp mot Lagerholms backar. Där ligger en sten, halvt överväxt av rötterna från en stor ek, med ett tjugotal skålgropar och en ränna. Även två andra mindre stenar i direkt närhet har skålgropar.

 

 

 

En närmare förklaring runt skålgropar ger Stefan Wrang oss ur "Minnen och sammanhang".

 

I november åkte vi till Frännarp för att titta på den mest kända inlandshällristningen i Skåne.
Ristningen som återfinns på en 8x3 m stor sluttande bergshäll består av 17 ev. 18 vagnristningar, fyra hjulpar, 17 enstaka hjulfigurer, en orm, fyra sammanställda streck samt 43 skålgropar. Vi som var där tillbringade några timmar med att diskutera och fantisera över vad dessa bilder kan betyda.
Att känna historiens vingslag när man ser dessa figurer är mycket påtagligt och väl värt ett besök. Man kan lite stilla undra om vi i dagens samhälle kommer att lämna några spår efter oss som kan bestå i tusentals år. Det sorgliga i det hela är att vi genom miljöförstöring och sura regn håller på att sudda ut dessa spår från forntiden.

Vid sista träffen i december gick vi ut i Ekdalas fruktodling och tittade på två gravhögar och en hällkista. Hällkistan ligger uppe på en låg jordhög omgiven av i en rektangulär ram av större stenar. Stenen, som utger ena sidan av hällkistan, har också skålgrop och en cirkelfigur. Enligt Stefan Wrang finns det vid Hörröd i V. Brönnestad en sten med skålgropar och en cirkelfigur, som betecknas som en hällristning. Mycket intressant, tyckte vi. Kanske är det en hällristning som vi har hittat, men det är osäkert, det kan också röra sig om en senare ditknackad gränsmarkering.

 

 

I boken "På arkeologins bakgård" skriver Anne Carlie följande: Hällkistan är tidsmässigt knuten till stenåldern, men även till brons- och järnåldern. Det är oftast svår att utan arkeologiska fynd avgöra från vilken tidsperiod en hällkista härrör.
Vissa allmänna riktlinjer beträffande dateringen torde dock kunna fastslås. Således anses den megalitiska hällkistan (avsedd för flera begravningar) vanligen ha tillkommit under senneolitisk tid, 1800 - 1500 f.Kr., medan den manslånga hällkistan (avsedd för enmansbegravningar) anses ha anlagts mot slutet av senneolitikum samt under äldre bronsålder, 1500 - 900 f.Kr. men det går inte heller att utesluta att bägge typerna av hällkistor utnyttjats för sekundära gravläggningar under efterföljande tidsperiod.

I Birgitta Hårdhs "Grunddrag i Nordens förhistoria" skriver hon: De äldsta gravkamrarna har varit nedsänkta i marken. På yngre dösar är större delen väggstenarna ovanför marken. Kammaren har då istället omgivits av en låg jordhög. Gravkammaren är ofta omgiven av en cirkel eller rektangel av stenar. Anläggningarna benämns efter detta runddös respektive långdös. Sedan att bygga monumentala gravar och stenkamrar i kombination med stora jordhögar är vid denna tid spridd över hela Västeuropa, där Sydsveriges kustområde (och Norge) utgör den yttersta utposten för megalitsgravsbyggare. Det har ibland framhållits att gravarna byggts lika mycket för de levande som för de döda och deras främsta roll var att markera en grupps territorium eller utgöra en symbol för gruppens sammanhållning eller ge en ram för ceremonier.

Sammanfattning:
Det man kan säga om området runt Östra Sönnarslöv är att det är mycket rikt på fornlämningar. Efter Riksantikvarieämbetets revideringsinventering 1992 är fornlämningar vid 211 platser i socknen bedömda som förhistoriska. Flertalet utgörs av gravar, 163 lokaler med totalt 276 anläggningar, 171 st. runda stensättningar och 74 högar; till dessa fogar sig 15 rösen, fyra domarringar samt 12 andra resta stenar.
Av skärvstenshögar, som huvudsakligen består av skörbrända stenar (sannolikt resterna efter boplatsnära eldning) finns det 24 st. kända på 12 platser.
Skålgropar har registrerats på 54 ställen av vilka 18 förekomster delar lokal med minst en grav eller skärvstenshög.

Trots denna senaste revidering kan man räkna med att det mesta fortfarande är oupptäckt. Tanken med den här studiecirkeln har varit att ta tillvara och sprida kunskap om fynden, t.ex. kan vi kanske vara till hjälp vid skogsavverkning i känsliga områden. Det är enligt lag förbjudet att förstöra kända eller okända fornlämningar, men det är inte lätt att efterleva när man inte har kunskapen, och det är det vi vill bidraga med.

Vi är också tacksamma för den hjälp vi har fått av Tony Björk från Regionmuseet. En ovärderlig hjälp som vi hoppas att vi även framöver kan använda oss av.

* Klicka för förklaring

Litteraturförteckning

Vidare till 1998 års dokumentation>>

[../../inne.htm]

[../copyright.htm]