Dokumentation -98

 

"Den tid vi lever är endast ett försvinnande litet ögonblick i det långa tidsperspektivet som omfattar människans utveckling. Människan har som redskapstillverkande varelse existerat på vår jord i över två miljoner år. Den historiska tiden, (i Sverige från vikingatidens slut) omfattar knappt tusen år, alltså mindre än 0,2% av människans hittillsvarande tid på jorden, inte mer än drygt 30 generationer."

"Det är också en vanlig missuppfattning att vi på något sätt skulle vara högre utvecklade som mänskliga varelser än exempelvis stenålderns jägare. Den människotyp som vi själva tillhör, Homosapiens sapiens, var fullt färdigutvecklad för åtminstone 40 000 år sedan, psykiskt, intellektuell och fysiskt, och vad som skiljer oss åt är kulturutvecklingen under denna tidsrymd, alltså den samlade erfarenhet som förts vidare från generation till generation. Det kan med skärpa framhållas, att en stor del av vår psykiska, medicinska, sociala och politiska problem är orsakade av att människan, som biologisk varelse, ingalunda är konstruerad för dagens livsföring. Våra fysiologiska behov och reaktioner är präglade av en helt annan tillvaro än den vi nu lever i."
Ur "Länkar till vår forntid."

I januari 1998 samlades vi för att diskutera hur arkeologigruppen skulle fortsätta. Vilken var vår viktigaste uppgift?
Vi hade flera olika förslag, t.ex. att fortsätta inventera områdena runt Borrestad - Östra Sönnarslöv - Maltesholm, få mer kunskap om forntiden och dess lämningar, sprida kunskapen vidare, dela in fynden och områdena i tidsperioder, göra en inventering av alla gamla torp och märka ut dem på kartan etc.
Det var således ganska mycket som vi ville göra.

Vi tycker det är mycket angeläget att sprida kunskap om fornminnena och att vår by och dess omgivningar är unika med sina talrika lämningar. Har man inte kunskapen om detta kan man t.ex med nutida skogsbruksmaskiner på några timmar förstöra stora områden med fossil åkermark.

Arkeologerna Stefan Wrang och Tony Björk skriver om Linderödsåsens östsluttning: "I särklass tätast med fornlämningar är det kring Östra Sönnarslöv, pga att området inte har varit utsatt för någon omfattande markexploatering under den tid som det bedrivits en arkeologisk uppdragsverksamhet i landet är det i stort sett än så länge relativt outforskat."

"Hotet som består i att fornlämningarna blir anonyma - att de befinner sig i ett slags ingenmansland, där ingen längre berättar om dem eller har namn om dem. Fornlämningarna uppmärksammas först när de ligger i vägen för något, och då uppmärksammas de för att deras borttagande kostar mycket pengar och försenar det aktuella arbetsföretaget."
Ur "Fornlämningar och folkminnen."

Den 20 februari träffade vi Tony Björk för att visa de fynd vi gjort, två gravhögar och tre skålgropsstenar.
Fynden är belägna på ängen mellan Ekdalas gård och vägen mot Tollarp*.
Vi ville också visa Tony och få del av hans kunskaper angående det kulturlager som man tydligt kunde se vid utgrävningen av den nya dammen på samma äng.
Men vi kom försent, man hade redan schaktat ut jorden och fyllt på med vatten från bäcken.
Vidare diskuterade vi med Tony hur vi ska jobba framöver. Hur vi ska kunna väcka intresset för vår forntida historia och dess lämningar.
    § En förutsättning för en framgångsrik kulturmiljövård är att den har stöd i den allmänna opinionen och av den enskilde medborgaren uppfattas som angelägen och meningsfull. (Prop. 1987/88 - 104:30)

"Kulturmiljövården måste i ökad utsträckning argumentera för varför fornlämningarna är värdefulla element i landskapet. Fornlämningarna erhåller sitt kulturvärde genom de innebörder som vi och tidigare generationer tillskrivits dem och genom sin förmåga att ständigt väcka tankar om sitt ursprung.
Det materiella kulturarvet - fornlämningarna och det immateriella kulturarvet - föreställningarna, är oupplösligt förenade."
Ur "Fornlämningar och folkminnen"

Vi diskuterade möjligheterna att göra utgrävningar, vilket Tony förklarade var svårt eftersom det är mycket kostsamt. Han sa emellertid att det kunde vara en intressant framtida uppgift, eftersom hittills ingen utgrävning gjorts i området. En möjlighet är att låta en grupp frivilliga amatörer under ledning av en auktoriserad fackman (institution) göra utgrävningen.
Ett framtida projekt för arkeologigruppen kanske?

Pga dåligt väder fick vi vara inomhus vid de första träffarna på våren. Vi studerade kartorna samt 400 sidor fornminnesregister över Borrestad - Östra Sönnarslöv - Maltesholm, ett material som vi har kunnat köpa in tack vare pengar vi fått från hembygdscirkeln i Östra Sönnarslöv.

I april var första tillfället som vi kunde vara utomhus. Vi besökte då området mellan Snattarp och Skogsma och tittade på en fornåker markerad med nr 271 och gravgrupper markerade med nr 25 och nr 27. Gravgrupp nr. 25 består av tre högar, samtliga av typen jordblandat röse.
Hög nr. 1, 19 i diameter, har en kraftig täcktskada med en grop i södra delen. Även de två andra högarna är skadade. Det skall även ha funnits en reststen ca 12 m sydöst om nr. 25. Denna var ej återfunnen vid revideringsinventeringen 1992. Platsen är emellertid markerad på kartan, då det kan finnas kvar en gravgömma. Gravgruppen markerad med nr 27 gav oss lite bekymmer, då den är utmärkt på två ställen på kartan!? Den ena är markerad med fyra ringar, men i registret är bara två gravar beskrivna. Är det ett feltryckt?
Vi fick ingen klarhet i detta under dagen.
Området påminner om Tubbe rör och Klockareskogen*, med gravar, högar, odlingsrösen, terrasser och stengärden, både äldre och yngre.
Markerat med nr. 345 på kartan är den plats där jägare Erik Andersson hittat en flintyxa, 14x6,5 - 8x3 cm, tunnackig av brun flinta med grå inslag, slipad och polerad.
I närheten av gravgrupp nr 25 hittade vi resterna av ett gammalt hus; husgrund, resterna av jordkällare, stenplattor m.m. Enligt Ingvar Hansson kan det vara "Wittenbergshuset*".

Vid vår nästa träff undersökte vi området mellan f.d. sågverket och Maltesholm.
Detta är ett område ca 1000x1000 m. där fornlämningar ligger tätt. Skärvstenshögar, hålvägar, skålgropar, odlingsterrasser, gravar, odlingsrösen och resta stenar ligger, än så länge, alldeles orörda sedan årtusenden tillbaka.
Många frågor kom upp under dagen. Hur ser man att det är skörbränd sten? Varför heter det skärstenshögar? Kan en skärvstenshög vara en grav? Hur ser man skillnaden en skärvstenshög och stensättning?
En av skärvstenshögarna, benämnd med nr. 363 på kartan, är 5x15 m. stor! Är det ett vanligt mått på en skärvstenshög? Kan det vara en grav?
Frågetecknen hopade sig alltmedan dagen gick och vi hittade inga svar. Vi beslöt därför att kontakta Stefan Wrang (som gjorde revideringsinventeringen över området 1992) och fråga om han var intresserad av att komma och hjälpa oss.
Eva-Lott tog kontakt med Stefan i maj och han var mycket intresserad. Vi bestämde att han skulle komma med oss på en rundvandring i augusti - september för att försöka ge oss klarhet.

Före sommaruppehållet åkte vi ett tiotal personer ner mot Österlen. Första anhalten var en gård utanför Gladsax, där man nyligen upptäckt ett stort antal skålgropar i en mäktigt stenblock på en åker. Imponerande! Ca 540 skålgropar i ett och samma block!
Vädrets makter var emot oss när vi parkerade våra bilar vid gården utanför Gladsax och gav oss ut på öppet fält mot stenblocket.
Himlen var blåsvart och vi hukade oss för Tor och hans hammare, där han for fram över himlavalvet. Det blev bara en snabb titt (vi vågade inte trotsa Tor).
Vi konstaterade att det fanns en massa gropar, sedan snabbt tillbaka till bilarna igen.

Nästa anhalt var en sandstenshäll, 200 m2, med cirka 500 bilder inhuggna.
Här finns fotsulor, nakna fötter med spretande tår, skepp, solhjul, skålgropar, ormar, yxor, våghalsiga ryttare stående på sina hästar och ovanlig figur: en dansande fågelmänniska ca en halv meter lång.
Vi gick runt och förundrades över alla ristningarna och letade efter den ovanliga fågelmänniskan. Plötsligt bröt molnen upp och solen lät sina strålar värma och torka den förut så våta stenhällen och se; framför våra fötter framträdde bilden, först otydlig men sedan allt mer tydlig och klar, denna fantastiska dansande människofigur.

Dessa länkar från vår forntid, vad betyder de? Vilka var dessa människor, som knackade in de här bilderna i hällen? Vad tänkte de? Vad kände de?
Frågorna som vi bara kan fantisera runt, men som vi aldrig kan få svar på.

Vi hade i alla fall blidkat vädergudarna, så när vi åkte vidare mot Simrislund och stannade vid vårt nästa mål, åkte regnjackorna av.
Solen strålade även över stenhällen vid Horshallar. Här finns mängder av yxor; några med yxbärare, hästar, skålgropar, skepp m.m. och en 2x1 m utlagd "mantel".
Vi åkte vidare in i Simrishamn och alldeles invid vägen finns en hällristning, en geometrisk figur, enligt nedan.

"Hällristningarnas fascinerande rika bildstreck och symbolvärld utgör unika dokument från yngre bronsåldern. De speglar idé- och tankevärlden i bronsålderns bondesamhälle och förekommer i syd- och mellansverige. Framför allt är Tanum i Bohuslän berömt för sina mängder av ristningar, men de finns också i många andra områden. Snart sagt alla mellanstreck och sydsvenska landskap har hällristningar. Varje år upptäcks nya ristningar, lika så har redan kända lokaler fått "nya" figurer. Den vanligaste figuren på hällristningar är skålgropen, eller älvkvarnen som den också kallas.
Därnäst kommer skeppet. Att båtar är så vanliga visar på deras stora betydelse för bronsålderns samhälle, både religiöst och praktiskt vardagligt.
En rad andra figurer förekommer också, människor och djur, t.ex. hjortar, svin, hästar, jakt- och plöjningsscener, redskap och vapen samt symboler som cirklar, fotsulor och handflator."
Ur "Arkeologi" av Kerstin Öjner.

Efter sommaruppehållet träffades vi den 12:e september vid parkeringsplatsen på Maltesholm där vi stämt träff med arkeologen Stefan Wrang.
Vi ville att han skulle skapa klarhet för oss angående skärvstenshögar, skörbränd sten och stensättningar. Stefan gav oss flera tips och lektioner i hur vi ska titta. T.ex om man sticker ner fingret i jorden på en skärvstenshög kan man uppleva den som lite sotig och bränd. Skärvstenshögarna är, skulle man kunna säga, forntidens sophögar. Där slängde man (lite slarvigt uttryckt, för slängde gjorde man inte, utan byggde omsorgsfullt) kokstenar som spruckit vid användningen t.ex. vid matlagning i kokgropar, s.k. skörbrända stenar. Dessa känner man igen genom att de är spruckna, i tudelade, ibland porösa så att de smulas sönder mellan fingrarna. Ibland kan man även hitta rester av människoben (från kanske någon mindre betydelsefull person. Bara betydelsefulla personer fick markerade gravar).
Bra exempel på skärvstenshög är nr. 293 på kartan. Man kan anta att skärvstenshögen låg direkt i närheten av boplatsen.

Bra exempel på övertorvad stensättning är nr. 295 på kartan, som är nio meter i diameter, 0,4 m. hög med en nedsänkning i mitten där ursprungsgraven ligger. De flesta gravar, kan man anta, har använts sekundär, vid andra begravningar vid senare tillfällen i historien.

Stefan Wrang och Tony Björk har beskrivit området i sin artikel "Åkerbruk och kult" i Gärds Härads Hembygdsförening årsbok 1998. Även andra fornminnesplatser i trakten finns beskrivna här.

Det bästa sättet att lära sig se skillnad på olika typer av högar och stensättningar är att gå ut i markerna utrustad med karta och inventeringslista och själv titta. Några enkla svar och sanningar finns inte. T.ex. har ibland skärvstenshögar använts som begravningsplatser och en grav kan ha använts och byggts på under olika tidsepoker. För att få säkra svar måste man göra omfattande utgrävningar och det är ju inte aktuellt.
Mer info om skärvstenshögar>>

Under hösten har vi även sökt tillstånd hos Länsstyrelsen för att återställa området Klockareskogen. Vi ville röja undan grenar och ris och lägga tillbaka stenar vid gravarna och stensättningarna. Länsstyrelsen kulturmiljöenhet i Malmö svarade att vi fick rensa bort kvistar och grenar men inte flytta en enda sten. För detta krävs nämligen tillstånd och sådana utfärdas endast till etablerade institutioner med väl dokumenterad arkeologisk kompetens. Länsstyrelsen föreslår därför att Regionmuséet i Kristianstad söker tillstånd för åtgärderna.
Innan vi sökte tillstånden hade vi kontaktat Tony Björk och han var villig att hjälpa oss, men nu krävdes det tydligen att hela institutionen ställde sig bakom och då blev det genast mycket krångligare.
Tänk så lätt att skada forntidslämningarna men så svårt att få tillstånd att reparera skadan, ganska märkligt!

Vid två tillfällen i oktober var vi sysselsatta med att frilägga Klockareskogens fornlämningar från grenar och ris. Kristianstadsbladets fotograf var ute och fotograferade oss i näst intill ösregn. Det var kallt ruggigt, men vi höll värmen genom hårt arbete.

I november träffades vi i Klockareskogen igen. Vi ville försöka kartlägga området mera noggrant. När vi gick över området i oktober, vid röjningen, upptäckte vi fler och fler rösen och stensättningar. Vi började ifrågasätta om alla stensamlingarna verkligen var odlingsrösen (enligt fornminnesregistret). Vi försökte hitta en mer detaljerad karta, där vi kunde pricka in alla rösena, men ännu har vi inte hittat någon.
Vi har dokumenterat en drygt 40-tal rösen i olika storlekar i området, de flesta är förmodligen odlingsrösen men några är vi alltså tveksamma om.
Vi hade för avsikt att återkomma till detta område under 1999. Vi är angelägna om att området bevakas och bevaras och inte tar mer skada vid framtida planteringar, avverkningar eller vid eventuell utförsäljning från kyrkan.
När församlingarna skall slås ihop ser vi det som ännu mer angeläget, eftersom området är viktigt för byns invånare och kanske inte lika viktigt för utomstående.

Den 22 november besökte vi Lunds Historiska Museum, för att se på fynden från utgrävningarna i Uppåkra. Arkeologer har under 1996 - 1997 gått över området vid byn Uppåkra, några kilometer söder om Lund, och gjort fantastiska metallfynd.
Massor av föremål, bl.a. rikt ornerade smycken och spännen av brons, silver och guld samt romerska och arabiska silvermynt har hittats.
För mer information om fynden klicka här>> 

Vid sista sammankomsten, före juluppehållet, besökte vi Degeberga Hembygdsgård, där ordförande Maj-Lis Persson visade samlingarna med fynd från trakten runt Degeberga. I hembygdsgården finns även ett arkiv med saker som rör Östra Sönnarslöv, t.ex. böcker och handlingar från Maltesholms cementfabrik.

Litteraturförteckning

[../../inne.htm]

 

[../copyright.htm]